MARELD
Mamma proklamerede att sandstranden kantades av nyponsoppa, och informerade härefter sitt ignoranta sällskap om fenomenet förknippat med soppan, nämligen mareld. Omedelbart sattes debatten igång; var det värt att väcka ungarna vid midnatt och traska ned till sandstranden?
Jag måste dessvärre tillkännage att jag släpade lite med stegen då jag befarade en svår nattning efter promenaden, och konsekvent en dag därpå med både trötta barn och trötta vuxna. Tacka gudarna för min kloka mamma och för min partners positiva anda som resonerade; "oavsett om det er mareld eller ej, så får barnen ett minne för livet av att bli ruskade mitt i natten och få höra att äventyret kallar".
Där och då visste jag inte bättre, men i slutändan var det ett cementeret minne (för livet) både för mig och alla inkluderade.
Efter min forståelse är det dinoflagellaten (en alggrupp) som inducerer mareld, där släkten Noctiluca, varav specifikt arten Noctiluca scintillans är stjärnan i dramat.
Efter lite research visar det sig att marelden kan vara så kraftig att den kan ses från satelliter. En amerikansk observation via satellit approximerade "milky seas" över ett område på 15.400 kvadratkilometer.
Föreställ dig att vara matros på ett ångfartyg någon gång under 1800-talet ute på det öppna hav, eller ännu tidigare i färd med att få din båt i vattnet, och du bevittnade detta blåa spektakel utan kännedom till naturens seder.
Bioluminiscens är produktionen og utstrålandet av ljus från en levande organisme.
Normalt hade jag associerat det med eldflugor eller mystiska former av liv på den djupa havsbotten, men efter den här upplevelsen har min värld blivit lite större.
Jag rådfrågade Chat-gpt i ett försök att förstå fenomenet lite bättre. Citat: "Ja, vissa plankton skickar ljusblixtar för att beskydda sig. Dinoflagellater använder bioluminescens som en försvarsmekanism".
Det visar sig at blixtarna kan avskräcka och förvirra rovdjur, vilket ger planktonen en chans att undkomma. En annan teori är att ljuset får rovdjuret till att retirera, eller något helt annat; att ljuset lockar til sig större rovdjur som jagar de mindre rovdjur och indirekt skyddar dinoflagellaterna. Denna försvarsmekanism verkar vara ett resultat av evolutionära processer där plankton som kunde producera bioluminescens hade större chans at överleva og fortplanta sig.
Högsäsong för mareld är normalt om sensommaren, men då vi såg detta i redan i juli måste vindarna (eller snarare avsaknaden av vinden) orsakat ansamlingen av plankton i vår vik.
Med kameran inställd på långtidsexponering, manuellt fokus satt (mha. viftande tröjor och ficklampor) och ett relativt fixerat utgångspunkt (i den grad som är möjligt utan stativ) spenderade vi närmare en timme med att fånga havets norrsken på bild.
Etymologin påstår att termen mareld härstammar från fornnordiska där mar betyder hav.
Det gnistrande turkosa ljus i havselden kanske kan associeras med de uppflammande och kortlivade gnistor från en värmande brasa, och samtidigt vara dennes motsättning med kallare temperatur och isiga färg.
Efter att ha upplevt den sprakande förtjusning av havets magi kunde jag njuta av dess skönhet och den ro som upptår när man enbart existerar i nuet.
Mamma berättade om hur det känns att simma i denna skönhet och nu drömmer jag om en chans till att bekanta mig med fenomenet på närmare håll.
Vid minsta rapport om nyponsoppa längs med stranden kommer jag släpa med mig samtliga i stugan efter att mörket har lagt sig, och marschera ned till vattnet som jag nu har blivit lite klokare på.
Kommentarer
Skicka en kommentar