I HUVUDET PÅ EN FYSIOTERAPEUT
I ett och ett halvt år har jag nu tragglat runt på ortopedins vårdavdelning på Rigshospitalet, och utöver det har jag också varit en hjälpande hand en våning uppe på plastik- og brandsårskirurgisk avsnitt. Som så många andra har prövat står jag nu vid ett vägskäl. Kontexten är att mitt vikariat löper ut i september och utsikterna till förlängning er pessimistiska på grund af kvalificerat anställningsstopp. Följande text är mitt försök på att reflektera, bearbeta och dra konklusioner berörande det förflutna, nutiden och framtiden. - Året är 2019 Jag är en gröngöling på de flesta fronter. Jag börjar på ny skola, i en ny profession, i ett nytt land med ett nytt språk. Vänskaper kommer och går, varav enbart en av dem består. Jag har fortfarande sporadisk kontakt med ett fåtal klasskamrater såklart, men det är interaktioner utan faktisk betydning för min vardag. Studiegången var märkt av isolation på grund av pandemin, vilket gjorde det betydligt svårare att fasthålla de r...